Fortfarande här nere i Asien, för närvarande i Taiwan men kommer snart åka tillbaka till Kina innan jag återvänder till Sverige senare i sommar. Senast skrev jag en del om krishantering av Foxconn (Hon Hai) grundare Terry Gou efter en rad uppmärksammade självmord bland personalen i hans fabriker i Kina. Då Foxconn är ett taiwanesiskt företag så är det mycket mediabevakning om detta i Taiwan, men inte lika mycket i Kina. Varför? De kinesiska myndigheterna styr som vi vet nyhetsbevakning och media och det ligger kanske inte i deras intresse att man hårdbevakar dessa stora fabrikssamhällen (kallar det inte för fabriken för det är hela städer ibland) för det är kanske inte är de utländska, oavsett om de kommer från Taiwan eller Sverige, som står för de värsta villkoren? Vad jag hör från kinesiska, taiwanesiska och svenska affärsmän jag träffat i Kina och Taiwan så är det Foxconn som har en av de bästa anläggningarna i denna region.

Jag tittade lite från Foxconn aktieägarmöte den 8:e juni och Terry Gou visade upp en av breven en kvinna skrivit innan hon hoppat från en av deras byggnader och hon försäkrade sin familj om att de inte skulle vara oroliga för Foxconn kommer betala ut en stor kompensation för detta. Han berättade då att man kommer ta bort detta för att undvika detta skall vara ett skäl någon i sin desperation vänder sig till denna tragiska utväg. Han meddelade också att Foxconn dock kommer höja minimilönen i Kina från 900 yuan till 2,000 yuan (ca 2,200 SEK) i månaden. Detta är kanske inte mycket men mat och husrum ingår samt en del andra personalfördelar, inte minst den viktiga hälsoförsäkringen inkl vård och omsorg vid sjukdom eller arbetsskada.

Inte alls på någon europeisk nivå men detta är bättre villkor än vad många andra erbjuder i regionen. De som arbetar på Foxconn kan i princip spara hela lönen för att skicka hem till familjen eller sätta in på bank. För att jämföra detta så kan en kontorsarbetare som kan engelska tjäna mellan 5,000 till 6,000 yuan i Peking, lite mer i Shanghai men då klarar man knappast att spara 2,000 yuan i månaden.

Det finns dock mer pengar för konsumtion i Kina bland befolkningen och även om många inte har råd med egna hus eller lägenheter så satsar de då i stället på bilar eller andra varor. Något som kanske Geely och Volvo kommer dra fördel av under åren som kommer, öven Electroulx med sina vitvaror. För jämförelse så kan en bra kinesisk säljchef som kan engelska tjäna upp till 20,000 yuan i månaden, vissa betydligt mer och allt beror på vilken bransch man befinners sig inom. ”Min” bransch som sysslar med IT och Telekom kan ofta betala betydligt mer.

Den hårda (negativa) mediabevakning hemma i Taiwan har gjort att Foxconn aktiekurs fått ordentlig stryk på börsen men Terry Gou sade till sina aktieägare att han tycker kritiken var orättvis och synen på företagets resultat och framtid är fel. Han ser mycket positivt på företagets tillväxt; både omsättning och resultat. Det borde även visa sig i företagets börskurs som både utvecklas mycket bättre fram över. Foxconn meddelade dock efter detta aktieägarmöte att man kommer ge upp strategin att bygga fabrikssamhällen och förmodligen skalar ned sin produktion i mindre enheter i framtiden.

Kurt Hellström belönad i Taiwan

Kurt Hellström, fd vd för Ericsson men idag aktiv ordförande för Sweden-Taiwan Economic Cooperation Committee fick den 4/6 utmärkelsen Taiwan Economic Medal av Dr. Yen-Shiang Shih på Minister of Economic Affairs i samband med den 26:e upplagan av Sweden-Taiwan Joint Business Council i Taipei i vilket jag deltog i här i Taiwan. Jag tror de flesta känner väl till Kurts långa karriär inom Ericsson som han fick avsluta med 4 mycket hårda år att anpassa företaget till en global marknadssituation vilket innebar att i princip halva personalstyrkan fick lämna företaget. Han fick dock ordning på ekonomin och att man senare kunde börja tjäna pengar igen, vilket vi aktieägare uppskattade.

Jag har själv varit med som aktieägare under alla Kurt Hellstrom och Carl-Henric Svanberg år som högsta ledare för Ericsson men jag är en ganska långsiktig ägare de få gånger jag köper aktier. Jag fick några ord med Kurt tillsammans med några andra från Ericsson och mobiloperatören Fareastone här i Taiwan. Kurt berättade för oss att han rest i Asien sedan 70-talet och var med och grundare Ericsson Taiwan 1987. Han är mycket imponerad hur landet har utvecklats och han berättar att han besöker landet minst 4-5 gånger per år. Kurt Hellström leder den svenska delen av Sweden-Taiwan Joint Business Council och har varit med på 24 av dessa 26 genomförda konferenser om handelsutbyte mellan Sverige och Taiwan.

Kurt berättar att det just är relationer och att bygga så många relationer man kan som är så viktigt i Taiwan och Asien. ”Utveckla relationer, sedan kommer affärer av sig själv” berättar Kurt för några av oss efter ceremonin på Minister of Economic Affairs. Jag frågar Kurt vad för råd han skulle vilja ge små teknikföretag som också skall ge sig in i Kina och Taiwan. Han poängterar att han mest arbetat för stora företag men vill inte att svenskar skall vara”naiva och tro inte att de kan allt själva”. Han berättar att han hört om flera exempel där företag tror att man under en och samma resa kan besöka något företag och få med sig en order hem. ”Så fungerar det inte i Taiwan och Asien” berättar Kurt vidare. ”Om du visar att du inte verkar veta hur det fungerar så är risken stor att du blir utnyttjad, speciellt i Kina. Bästa rådet jag kan ge är att man skall använda sig av bra rådgivare, Exportrådet är en men det finns flera”.

Kurt fortsatte; ”förbered er, ta tid på er och utveckla relationer så skall det nog gå bra”. Kurt berättar också att han tycker årets upplaga av Sweden-Taiwan Joint Business Council varit mycket bra med större antal deltagare än på många år. Han tycker det finns mycket mer att göra inom handelsutbyte men är nöjd med hur mycket man också hunnit göra under åren som han varit ledare för detta arbete.

Relationer för handel, skapar det fred?

En av de största politiska nyheterna här just nu är de pågående handelsavtalsförhandlingar som pågår mellan Kina och Taiwan. Man har precis klarat av den tredje omgången av förhandlingar och mycket verkar tala för att man kommer i mål med ett fördjupat handelsavtal (ECFA, economic cooperation framework agreement) mellan Kina och Taiwan. Det handlar inte om ett frihandelsavtal men man vill underlätta handel mellan länderna inom det så kallade Greater China.

Oppositionen (liberala DPP) är mycket kritiska men verkar också en del vingklippt inom den inhemska politiken då deras fd ledare och Taiwans fd President, Chen Shui-bian, precis fick sin och sin frus dom nedsatt från livstid till 20 år fängelse för mut- och korruptionsbrott. Domen är fastställt av högsta domstolen nu då det gått genom 3 instanser de senaste 2 åren. Det är ganska många som har kopplingar till hans familj och högsta ledningen av DPP som varit kopplade till denna skandal i Taiwan. DPP har drivit en hårdare självständighetslinje än regerande Kuomintang (KMT) som är mer konservativ har drivit en mer närmande och handelsinriktad linje och den börjar ge utdelning. En talesman för DPP sade dock här om avtalet får igenom så kommer det bli ”parlamentariskt krig” under minst 10 år och man kommer motsätta sig alla förslag och motioner från regeringen.

Frågan är om det är fördjupat samarbete och handel som kommer skapa långvarig fred kring Formosasundet, för jag tror inte Taiwan har det militära stöd på den internationella politiska scenen som krävs om man väljer en annan mer utmanande självständighetslinje. Sedan vad man tycker om detta som demokrat är en helt annan sak, jag tror dock att jag håller med Kurt Hellström och många andra om att det bästa som kan ske just nu är mer samtal (relationer) som kan skapa avtal och andra förutsättningar för mer handel och både individuella samt finansiella relationer mellan de båda länderna. En av Taiwans tidigare presidenter, Lee Teng-hui som också tillhör KMT har uttalat sig något negativ till avtalet för han tror att Kina kommer dra mycket större fördelar av detta än Taiwan. Han vill också se en omröstning i parlamentet om avtalet innan det kan ratificeras.

Personligen tror jag vi kommer få se detta avtal inom kort. Förhandlarna har en månad till på sig att komma överens om alla delar i avtalet. Mycket står på spel för båda parter. Taiwanesiska affärsmän och företag har redan investerat ca 5.5  miljarder SEK i Kina de första 5 månader för året och man bedömer att de kommer investera för mer än 20 miljarder SEK i Kina innan året är slut. Försök och hitta någon annat land som investerar lika mycket i Kina. Jag tror ni kommer få svårt att hitta någon.

Teknik för livsstil skapar chans för svenskar

Då jag är här i Asien för att träffa många teknikföretag samt se vilka trender som är på gång så kan man verkligen se att många satsar mer på design och livsstil, både digitalt men även inom mode och mycket annat. När kommer vi få se H&M och andra svenska modeföretag? När det gäller IT så har mycket en förmåga att kalla sig ”Cloud”-produkter. Jag tror ganska många läst om sk Cloud Computing men för mig handlar det mest om bredband och fler tjänster för mobila användare. Mycket nytt handlar också om att underlätta detta med att leva sitt liv som en digital dokusåpa, vilket jag själv uppfattar Facebook och mycket annat. Fördelar med digitala sociala nätverk och ”communities” verkar vara mycket att ganska många har ett behov att producera och distribuera information om dem själv i form av bilder och videoklipp. Jag använder själv en del av dessa tjänster men ser ofta att det verka gå till överdrift för många. Igen så ser jag massor av potentiella partnerskap mellan applikationer, tjänster i Sverige samt hårdvarutillverkare i Taiwan och Asien. Pekdatorer, Cloud Computing, 3D och nya mindre datorer har alla ett gemensamt; mer information skall produceras, distribueras och konsumeras via internet. Det handlar dock om mycket mer fokus på design och livsstil, mindre om att mäta hur många gigabyte eller gigahertz som skiljer än åt från konkurrenter.

Vi har massor av små bra idéer i Sverige men dåliga på att kommersialisera dem. Jag har träffat högsta ledningen för många av de stora IT-företaget i världen som också har sina huvudkontor i Taiwan och de är öppna för ny teknik men varför skall man söka med ljus och lykta i Sverige när det finns gott om teknik i Asien och USA invänder de. Svensk teknik och svenska företag har gott rykte, Ericsson har mycket gott rykte här i Taiwan medan man föredrar lite av sina egna företag i Kina. Som affärsutvecklare så förstår jag att vi måste lära oss förpacka våra idéer och innovationer i ett litet nytt format och vi måste som Kurt Hellstrom också intygar, vara här på plats och visa upp oss och skapa relationer. Jag tycker vi borde vara mer på plats här nere och sälja.

Toppstyrning, ibland funkar det.

Medling och förhandling präglar ofta det svenska ledarskapet. Jag är själv stor förespråkare att det gäller att vara mjuk i ton men hård i sak. Vad jag där emot kan se är att man i Taiwan, Sydkorea och Japan arbetar mycket aktivt med toppstyrning av näringslivs- och innovationspolitiska åtgärder. Man arbetar mycket aktivt med samverkan mellan publika resurser, samt publika och privata aktörer (företag). När det gäller miljöteknik här i Asien så kan man se att mycket utvecklas av stora företag som endast skapar en miljöenhet inom sin egna koncern. De har pengar att ta sina idéer och produkter till marknaden. Vi svenskar präglas av många små företag med begränsade resurser och ibland också kunskap om internationella affärer. Vi har gott om institutioner, statliga myndigheter och kommunala bolag med massor av kunskap och ibland ganska mycket resurser, men kan vi utnyttja alla maximalt? Hur kan man då lösa detta med verkligt skapande av projekt, affärer och nya jobb?

Jag har sagt det förr och repeterar mig själv; vi behöver mer toppstyrning med gräsrotstänkande. Ericsson, Volvo, Saab mm klara mycket själva, de borde kunna betala för sig genom rådgivare och konsulter. Små svenska teknikföretag borde få mer hjälp med internationella affärer. Våra svenska företag har svårt nog att skapa egna finansiella muskler pga den kommunala infrastrukturen vi har byggt upp där i princip kommunala bolag har regional monopol på miljötjänster. Detta är en viktigt framgångsfaktor i hur långt vi kommit inom miljö i Sverige men det är också ett mycket stort hinder för nya och små teknikbolag att bygga upp egna muskler på en inhemsk marknad. Om priset att lyckas hemma var detta med kommunal infrastruktur, så borde staten kliva in med mer statliga resurser för att skapa fler nya exportbolag eller projekt samt se över detta med tekniköverföring mellan kommunala bolag och institutioner.

Jag tycker dock man skapp betala något pris för statliga tjänster och resurser men tycker det kunde vara på provisionsbasis. När jag som affärsutvecklare sitter och förhandlar med stora bolag om olika uppdrag så måste jag visa ”deliverables” samt ”return of investments”. Detta tycker jag också vi är dåliga på i Sverige, dvs definiera vad vi vill uppnå, hur vi skall uppnå det och vad som är mätbara resultat på vägen. Jag föreslår att man satsar en viss summa pengar och skapar en verklig säljorganisation för olika områden som IT, Life Science och miljöteknik på internationell basis. Denna enhet har entreprenörsansvar för uppdrag och projekt och samordnar och ser till att företag samverkar. Det kräver lite toppstyrning och man får inte sitta på sidan och titta på vad företagen för. Man måste vara mitt ibland dem och många gånger leda dem vidare. Företag som vill vara med måste bli godkända samt ge en del av försäljning som provision till enheten. När de är stora nog, skapat tillräckligt många kundrelationer så kan de klara av detta själva. Olika teknikområden har olika svårt med detta, det verkar som miljöteknik är något av det bästa vi har men svårast att sälja.

Jag har försökt göra detta själv men då olika organisationer, företag och myndigheter vill dra åt olika håll så lyckas det inte. Jag tror därför på politisk toppstyrning, men med ett gräsrotstänkande för målet är att skapa fler miljöaffärer på exportmarknader, större miljöteknikföretag hemma i Sverige och i dess förlängning, mer jobb i Sverige. Inte bara svenska skattemedel på export som främjar andra länders företag. Det handlar inte om att skapa fler ”ambassadörer” för det har vi gott om utan om verkliga säljare som både kan se affärsmöjligheter, utveckla dem på egen hand samt som har kunskap i förhandling. Vi måste bli lite mer japanska, koreanska eller taiwanesiska i vårt tankesätt och inte låta affärsmöjligheter trilla mellan bord och myndigheter. Vi måste bli bättre på att sälja och bättre på att hjälpa företag att samverka och samarbeta även om de inte alltid vill det från början.

Det finns gott om affärer och investerare i Asien och många av dem kunde satsa på svensk teknik och svenska företag om vi bara åkte ut mer och sålde.

Hälsningar/Joachim Davidsson

---

Besök gärna min hemsida www.joachimdavidsson.se