Om fem stora tillverkande företag i hemlighet samverkar och trissar upp offerterna till en stor kund (knappast en liten, det lönar sig för litet) – då slår både EUs och Sveriges konkurrensmyndigheter till.
”Kartell bror!” har ropats en gång för mycket.

Men om fem stora tillverkande företag helt öppet samverkar och vägrar teckna licens och betala en liten patentägare – då tvår konkurrensmyndigheterna sina händer.

Om patentet ägs av ett annat stort företag, då kan makt sättas bakom innovationen, och antingen finner de fem stora tillverkarna att det är bäst att betala från början – eller så gör de upp i en bytesaffär, där patent handlas mellan företagen. En del företag söker t o m patent på vissa detaljer just för att kunna delta i en kommande bytesaffär med en konkurrent.

Så begränsat fungerar patentsystemet idag, att kostsamma teknologiska utvecklingsprojekt nästan utan undantag bara utförs av staten direkt eller av mycket stora företag. De teknologiska och affärsmässiga riskerna finns alltid där, men en kapitalstark patentägare kan åtminstone minimera de juridiska riskerna.

Det är ingen tillfällighet att s k riskkapitalbolag noggrant undviker att ta risker med att köpa in sig i patent, vars framtida avkastning är osäker, och där dess juridiska bana är med säkerhet skakig och snårig – och där dessutom teknologisk inhouse-expertis krävs, som inte riskkapitalbolaget har.

Det är heller ingen tillfällighet att de som i USA tjänar mest på patent är jurister, inte patentägare.

Allt detta vore kanske ett mindre och övergående problem – om det inte vore så att idéerna blir allt värdefullare. Det som finns ovanför axlarna på ett lands invånare blir allt viktigare än det som finns under fötterna – trots stigande priser på olja och mineraler.

Lantmäteriet fungerar inte i u-länderna, och därför är det svårt att bevisa sin äganderätt och få betalt och belåna. Men i i-länderna är lantmäteriet, denna revolutionerade inrättning, en stadig tillgång i marknadsekonomin. Likadant är det med reglerna för inmutning och prospektering. Den knatte som mutat in en guldgruva har statens skydd, även om Joakim Anka skulle komma i efterhand och peka med käppen. Men hade Knatte bara en lönsam idé, då….

Vi befinner oss alltså i den paradoxala situationen, att den verksamhet som det är enighet om är den allt viktigare, har det svagaste skyddet. Immaterialrätten är den moderna marknadsekonomins svagaste länk.

Därför är reformpotentialen stor när den gäller den intellektuella äganderätten. Det är tankeväckande att när amerikanska myndigheter vill straffa svenska ungdomars fildelning, då står Sverige och passar upp, och åklagare griper in. Men när den dokumenterat protektionistiska amerikanska patentmyndigheten försenar och fifflar med patentansökningar från Europa, då tas det för givet att ”sådan är kapitalismen”. Nej, sådan är inte den lagbundna kapitalismen. Detta är tecken på nationell korruption.

I Dan Brändströms, Sten Niklassons och min artikel i Ny Teknik tog vi upp dessa frågor, och lanserade tanken på vad som kunde kallas en Patentombudsman. Det viktiga är inte ordet utan syftet, funktionen och resultatet.

Det är uppenbart att något – och mycket – måste göras. En kommentar i Ny Teknik till vår artikel föreslog att en Patentdomstol också borde inrättas, en parallell till Marknadsdomstolen, där Konsumentombudsmannen för talan. Det är en konstruktiv tanke. Idag är få eller inga domare specialister på immaterialrätt, och deras tid tvingas konkurrera med andra mål. Att vänta länge innan ett patentintrångsärende avgörs, kan göra att patentägaren får rätt, efter konkursen.

I Frankrike tycks staten nu vara på väg att testa en annan modell, där ett statligt bolag bildas, som ska investera i viktiga patent, och därmed ge ”gloire et pouvoir”, ära och makt, till patentägaren. Ja, varför inte pröva något liknande i Sverige. Det gäller att ge styrka åt den som annars blir nedslagen.
Rikedom på idéer är viktigare än en massa pengar. Inte för stunden, men i längden. Om antalet patent går ned eller upp i Sverige och EU är ganska ointressant, så länge som patentskyddet fungerar så ojämnt och ojämlikt som idag.

Patentverket i Sverige gör ett bra jobb, och även andra europeiska. Det är när uppfinnaren fått sitt patent, som svårigheterna och svagheterna märks. Här finns en utmaning även för Patentverket att komma med förslag.

/Carl-Johan Westholm
Vice ordf i UppfinnarKollegiet, tidigare VD i Företagarna och Svensk Handel, fil dr i statskunskap, har aldrig ansökt om något patent men uppfann ”Maktspelet ”, som Alga sålde i början av 1980-talet. Rådgivare till Håkan Lans.

Förre KTH-rektorn Anders Flodström leder nu ett arbete med att starta ett statligt patentbolag.  Bolaget ska kunna hjälpa uppfinnare att få betalt för sina innovationer när företag vill använda deras uppfinningar, men också bistå när det blir konflikter som i fallet med Håkan Lans. I gengäld är det tänkt att bolaget ska få del i uppfinnarnas patent och licensintäkter. Läs även Christina Nordströms, PRV, korta utdrag från PRV-bloggen nedan, och för mer bakgrund klicka på länken statliga patentbolaget som leder till en artikel i tidningen Ny Teknik från 30 september.

Vad tycker ni som är uppfinnare i GUF? Kan detta vara en bra lösning? Vem bestämmer, på vilka grunder, vilka uppfinnare/produkter som ska få ta del av skyddet? Och hur ska man kunna veta att ens uppfinning kan bli till något stort om ett eventuellt intrång sker i ett tidigt skede? Tyck till genom att klicka på rubriken Är det bra att innovatörer kan skyddas av statligt bolag?, och sedan på ”Skriv en kommentar”.

/ Stefan Andtbacka på uppdrag av Lena Nyström

Innovatören skyddas av ett statligt bolag

Christina Nordström | 30 september, 2010 at 12:25 | Taggar: innovation, innovationspolitik, licensiering, patent, SME, uppfinnare | Categories: SME (små- och medelstora företag), immaterialrätt, innovation, patent | URL: http://wp.me/pOISB-an

” Jag hoppas att Sveriges innovatörer kommer att känna ett större stöd i framtiden genom det statliga patentbolaget som planeras vara igång snart. En kritisk del verkar vara att lösa finansieringsfrågan. 30 -45 miljoner de första tre åren ska hitta sin finansiär. För mig känns den siffran låg med tanke på dyra patenttvister även om det är tänkt att bolaget ska få in licensintäkter via innovatörernas patent. Det skulle vara mycket intressant att få ta del av synpunkter och kommentarer från några innovatörer här.

Christina Nordström, projektledare IPeuropAware på PRV ”

Här följer två intressanta inlägg i en debatt som rör alla uppfinnare och småföretagare – om granskning av tidigare rättigheter när företag ansöker om varumärkesskydd. I ett inlägg från riksdagskandidat Carina Hägg (s) från Värnamo kritiseras nuvarande regering (i skrivande stund den borgerliga kanske är bäst att tillägga) för att missgynna små- och medelstora företags möjligheter att erhålla varumärkesskydd genom PRV, se http://www.jnytt.se:80/nyhet/33639/regeringen-omojliggor-varumarkesskydd-pa-smaforetagarnas-villkor.

Carina Häggs påstående tillbakavisas av Helena Morgonsköld, chef för Design- och varumärkesavdelningen på PRV. Helena Morgonsköld menar att PRV även fortsättningsvis, enligt ett nytt förslag till varumärkeslag som nu ligger på riksdagens bord, kommer att utföra granskning av tidigare rättigheter när företagare ansöker om varumärkesskydd :

Ska sökta varumärken granskas mot tidigare rättigheter? Helena Morgonsköld | 14 juli, 2010 at 02:04 | Taggar: ny varumärkeslag, PRV, SME, varumärke | Categories: SME (små- och medelstora företag), juridik, varumärke | URL: http://wp.me/pOISB-7H

Frågan om PRV:s granskning av varumärken mot tidigare rättigheter ska vara kvar eller inte är, som de flesta vet, inte ny utan har diskuterats under många år i såväl Sverige som internationellt. Efter ett flertal förslag och remissrundor ligger nu ett förslag till ny varumärkeslag på riksdagens bord. Enligt förslaget ska den nämnda granskningen, på önskemål av bl.a. Svenskt Näringsliv och Företagarna, dvs. instanser som direkt representerar användarna, även fortsättningsvis utföras av PRV.

Tvärtemot vad som anges i ett debattinlägg publicerat den 13 juli 2010 på Jnytt.se är avsikten med förslaget att upprätthålla den nämnda granskningen just att underlätta för små och medelstora företag. Granskningen underlättar främst för de många företag som endast önskar ett skydd för sitt varumärke i Sverige, d.v.s. de mindre företagen. Med en bibehållen granskning behöver företagen inte företa någon egen undersökning innan ansökningen lämnas in vilket medför att de i större utsträckning kan hantera sina ansökningsärenden själva. Erfarenhet från danska patentverket visar att småföretagen upplever ett system utan den aktuella granskningen som problematisk.

PRV:s granskning mot tidigare rättigheter innebär också att en innehavare efter att ett märke har registrerats har en säkrare rättighet. Utan den nämnda granskningen riskerar de som inte har relevant kunskap och som inte heller har ekonomisk möjlighet att anlita ett ombud, att i större utsträckning hamna i en situation där de, efter att varumärket har registrerats och börjat användas på marknaden, blir uppmärksammade på att de riskerar att begå ett intrång om de fortsätter att använda märket. Valet står då mellan att överge märket eller att tvingas in i en kostsam process.

Den granskning som PRV utför idag, och som enligt förslaget ska utföras även fortsättningsvis, görs snabbt med god kvalité till en låg avgift. PRV:s handläggningstid är kort även jämfört med flera myndigheter som inte längre utför någon granskning mot tidigare rättigheter, bl.a. gemenskapsmyndigheten för registrering av varumärken. Användarna har också i olika sammanhang framfört att de är nöjda med PRV:s handläggningstider.

Helena Morgonsköld, chef för Design- och varumärkesavdelningen på PRV

/ inlagt av Stefan Andtbacka, efter tips från Lena Nyström

Men först en liten utvikning…

Det här med ”uppfinnare”. Jag vill säga några ord om oss uppfinnare, i alla fall så som jag uppfattar det. Själv har jag aldrig sett mig som uppfinnare. Jag har alltid tänkt att en uppfinnare, det är en lite halvtokig farbror med glasögon nere på nästippen och håret på ända, och så tillbringar han hela dagarna i husets garage och har konstiga manicker och maskiner som ingen förstår sig på, utom han själv förstås.

Ok, ja jag vet, det var en riktig nidbild av uppfinnare. Men numera, efter att ha blivit medlem i GUF och på kort tid lärt känna ett par av er, och efter att ha gått halva delen av den 1-åriga innovatörsutbildningen ”Tekniskt nyskapande” på skolan Idéum i Lidköping, så har jag ändrat uppfattning. Min bild av dagens uppfinnare har blivit ”uppdaterad”. På både kursen och inom GUF träffar jag personer från vitt skilda arbetsbakgrunder, med olika utbildningsnivåer, både killar och tjejer och i olika åldrar. Apropå olika kunskaper, har ni kollat in listan över vad vi GUF-medlemmar har för olika kompetenser? Om inte, se GUF-hemsidan, fliken ”Om GUF”, och sedan Kompetenslista. Och det här är bara de medlemmar som lagt upp sina kompetenser… en nätt liten skattkammare för oss som vill få hjälp inom ett visst område, och förmodligen kan skattkammaren bli ännu större.

Som vanligt svävar jag ut och håller mig inte till ämnet. Ska försöka avsluta om det här med uppfinnare. För någon sorts gemensam nämnare finns det förstås bland oss. Man kan väl inte bara bli uppfinnare så där över en natt heller. Nej, men tydligen verkar det inte heller ha att göra med utbildning eller arbetsbakgrund, även om de säkert kan spela in. Vad som tycks förena är en vilja och en förmåga att lösa behov som ännu inte har en lösning, eller att förbättra en lösning som redan finns. Att prata om ”problem” är nästan tabu, ett skällsord, istället är det möjligheter som gäller. Det är bra och det är positivt. För mig är en uppfinnare helt enkelt en ovanligt fiffig person, som inte nöjer sig med att saker och ting är som de alltid har varit. Sedan finns det närbesläktade ordet innovatör, men där gäller att den påkomna saken eller tjänsten, själva uppfinningen, ska ha blivit just en produkt eller tjänst (en innovation), och ha kommit i bruk eller kommit ut på marknaden etc. Då först blir man innovatör. Men det är en annan historia. En annan sak som verkar stämma in på många uppfinnare, det är att de kommer på att de faktiskt är det först in bit in i livet. Det gjorde jag själv efter att jag fick kommentarer från bekanta om min ”Alltingbok” där jag samlat idéer under många år, men knappt realiserat en enda, ha ha. Men efter att en karriär-coach ställde den öppna frågan till mig: ”Vad skulle du vilja göra, oavsett utbildning och arbetsbakgrund?”, och jag spontant, utan att reflektera, svarade just ”Uppfinnare”, så har jag ägnat en del tid och kraft åt att rentav försöka bli det – det finns trots allt många olika områden att vara uppfinnare inom! Och så förbannat roligt och kreativt.

Kreativ metodik

Just ja, det var det här jag skulle ”blogga” om. På kursen jag går på Idéum har jag fastnat för detta med kreativ metodik. Det går ut på att använda båda hjärnhalvorna, att bryta hjärnans invanda tankemönster, kort sagt att hitta metoder för att kunna avvika från normalt logiskt steg-för-steg-tänkande. Ett begrepp som brukar användas i sammanhanget är lateralt tänkande. Ett tänkande som forceras fram så att tanken rör sig sidledes i hjärnan, och lämnar tankens huvudspår. Begreppet lateralt tänkande skapades av Edward de Bono på 60-talet. En mer nutida person, eller snarare två, som sysslar med ungefär samma sak är tvillingarna Teo och Fredrik Härén. Jag kan förresten tipsa om Teos bok ”Idébok”, där han på ett målande sätt beskriver hur man kan locka fram bra idéer.

Det finns många olika sätt att locka fram det här laterala tänkandet, så att hjärnan släpper loss kreativitet, kommer på okonventionella idéer, som i sin tur leder in på spår som kan bli lösningar på behov. Rätt så viktigt för en uppfinnare att kunna faktiskt! Metoderna är i det närmaste pinsamma att berätta om, för de är så himla enkla. Men inte desto mindre effektfulla. Jag tänkte dra fem stycken kort:

BAF (Betrakta Alla Faktorer) - bra att göra för att få en analys av realiteten, hur mycket det är att göra, för en viss idé (utmärkt att göra denna övning som intro till andra kreativa metoder): Antag t ex att du har kommit på en specialdörr till hissar. Vad krävs för att du ska få igång en verksamhet? Lista allt du kommer på. Hur ska tillverkning ske? Vilka material? Vem ska köpa specialdörren? Återförsäljare? Färgval? Regler? etc.

Slumpordstekniken – bra när ett problem/ämne finns men man har idétorka: Ta fram en ordbok. Slå på måfå upp en sida och peka i blindo på ett ord. Associera fritt kring ordet i anknytning till problemet/ämnet. T ex om du håller på och utvecklar en ny kamera, och ordet blir ”groda”, då kan kameran bli grön, ha exceptionellt bra grodperspektivfunktion, man kan hoppa mellan bilder på ett nytt sätt, osv.

Direktmetoden – bra när man behöver komma igång, och behöver uppslag till ett känt problem: På kort tid skriver man ner så många idéer som möjligt, som svar på en fråga kring problemet man håller på med. T ex ”På hur många sätt kan man använda en rullator?” Inget sakande bland idéerna som dyker upp, allt ska med. Sedan görs en idévärdering, säg att 10% behålls och kan delas in i ”grupper” om liknande idéer. Bra att vara flera personer på denna övning, liksom på flertalet av de som följer här…

PMI (Plus Minus Intressant-analys) – bra att göra för att få överblick av konsekvenser med en idé: Lista alla fördelar, oförbehållsamt. Lista alla nackdelar, oförbehållsamt. Dela sedan in i grupper där liknande saker ingår. En del av fördelarna, och en del av nackdelarna, kommer att visa sig bli svårindelade, eller så är de kanske både fördelar och nackdelar, då delas dessa in som Intressanta, och får tas upp som frågeställningar.

Tvärtommetoden – används när man fastnat i en problemlösning och det känns trögt att komma vidare (en metod av Lena Börjesson): Det här är en riktigt rolig metod. Tänk hur man kan sabotera idén som man arbetar med, hur konsekvenser kan förvärras . Det gör inget om sabotageidéerna är överdrivna. Ta t ex idén ”Hur kan vi öka stölderna i vår matvarubutik?” Sortera sedan idéerna och välj ut, säg de tre farligaste/viktigaste idéerna, och kom sedan på hur man kan förhindra att de inträffar. Alltså, vänd på det hela en gång till – men nu med konstruktiva lösningar på problemen.

Ytterligare en metod har att göra med hur man ställer frågor kring ett problem. T ex kan frågan ”Hur ska vi få bättre bild på vår biograf?” få ett helt annat svar och därmed lösning om man istället ställer frågan mer öppet, t ex ”Hur kan vi göra om det här rummet så att våra kunder ska få en bättre helhetsupplevelse av bioföreställningen?”.

Jaha, det här blev ganska långt. Men om ni har läst så är jag tacksam över inlägg och kommentarer. Ni kanske har egna erfarenheter i ämnet Kreativ metodik? Själv är jag bara en fiffig lekman, nej just det jag är uppfinnare också

Stefan Andtbacka

Läs mer  här

Här kommer lite intressant att följa från vårt grannland Norge.

Läs mera i pdf dokumenten Åben innovation

och Pressemeddelelse från Opfind.nu

Besök den och skriv kommentarer!